1 Maj

Två dyk idag. Det första blir ett Nitrox dyk. Även om jag använt Nitrox senaste dagarna
måste ett dyk för att göra färdigt Nitrox kursen. Så egentligen är det bara att njuta den
här gången. Datorn har jag lärt mig, jag kan testa nitroxblandningen och jag vet hur man
dokummenterar. Det finns inget nytt att lära så nu är det bara att njuta.

Det andra blir i strömt vatten. Här gäller det för gruppen att hålla ihop vilket innebär att
alla måste i vattnet samtidigt. Jo, lite pirrigt är det. Janna, som också är fridykare,
hoppar i först för att kolla av åt vilket håll stömmen  går. Sen plockar vi upp henne och
beger oss till den plats där vi ska i. Med full utrustning i 20 minuter börjar en del
beklaga sig över värmen i våtdräkterna. Men det är bara att bita ihop, slappna av så gott
det går med två våtdräkter, 11 kg blu runt höfterna, tub på ryggen och bara andas lugnt.
Helt plötsligt ska vi i, alla på en gång. Nu gäller det att komma ihåg allt som måste göras.
Regulatorn i munnen, hålla om den och masken med höger, vänster på viktbältet och halvfull
väst. Stort kliv, i vattnet, signalera ok till båten, tummen ner från alla, vi blåser ut
luften ur västarna och så är vi på väg ner.

Det här, mitt 10e dyk blir det mest fantastiska jag upplevt. Förutom att jag inte har någon känsel i mina stortår och tummar efter 30 minuter för jag har börjat frysa, så är det här dyket hittils det bästa. Jag har kontroll över flytkraften oavsett djup, och jag kan finjustera med hjälp av min andning. Ett par
gånger börjar jag flyta upp men då slappnar jag av, andas lugnt och kommer ner till rätt
nivå. Wow, det här är så häftigt! Nu fattar jag vad de pratar om alla där hemma som har sagt
till mig hur underbart och fantastiskt det är att dyka.

Att jag kan bestämma när jag ska stanna och vara helt stilla i vattnet för att njuta av 4
dragon fish (vad de nu heter på svenska), en bamsestor bläckfisk som majestätiskt förflyttar
sig och alla andra varelser som finns i detta klara blå vatten som omger oss. Pennu boxas
med en Nemo, som hon brukar göra när hon kommer nära sådana. Janna som guidar, är hur bra
som helst och jag tar mig tid att titta både neråt och uppåt. Vi håller oss mellan 13 och 8
meter men tyvärr är strömmen inte så stark idag som jag upplevde den för några dagar sedan.
Men det gör inget, jag har fattat grejen.  Det sista vi gör är att skicka upp signal till
båten var vi är. Den sista delen av sista lektionen.

Väl uppe är det handskakningar och gratulationer. Jag är klar med min Advanced. Shit, tänk
att jag för några dagar sedan tänkte att dyka ska jag aldrig göra igen.
Glömde visst säga att lunchen som vanligt var utsökt. Synd att kocken är gift. Han är rätt
liten och hade lätt fått plats i resväskan annars.

Jag följer med till dykcentret för att göra färdigt det skriftliga Nitroxprovet.
Tänker på Monica Z när hon sjunger: sakta vi gå genom stan. Sakta går jag tillbaka till
hotellet och tänker att visst är det synd att det inte syns på oss människor..... Det står
inte 'klarat kursen och alla dyken, jag känner mig så lycklig' i pannan på mig. Hade varit
användbart i andra situationer också.

En snabb dusch och iväg för att få i mig lite mat. Samma ställe, samma servitör,
kycklingsoppa och en liten öl. Aaaaa.... så gott. Dags att sova.