27 april

27 april
Japp, samma morgonprocedur som de andra dagarna. Vakna halv 7, snygga till sig så gott det går, till frukosten och vänta på kocken så jag kan få den fantastiskt goda omeletten, hämta vatten och väska för att invänta bussen som ska ta oss till båten.

Idag är jag lite nervös. Örat känns inte så där super. Hur ska det gå?

När jag kommer ombord säger Milla att Ian har droppar och tablett. Ian, min räddare i nöden.

Första dyket för dagen tar jag det lugnt ner. Försöker tryckutjämna men vid 7-8 meter tar det en lång stund innan det släpper. Sen är det bara att köra på. Vi gör några övningar. Jag ligger ju en gång efter så jag får göra det de andra gjorde igår. Bland annat fylla masken, tömma, fylla masken, ta av den, sätta på den och tömma. Den sista övningen ska jag fejka att  luften är slut och signalera åt milla att jag tar hennes alternativa lufkälla. Slutligen ska vi fenballansera. Godkänt och nu ger vi oss iväg.

Livet under ytan är verkligen helt fantastiskt. Idag tar jag mig tid att titta. Nä vi är på botten och gör övningarna sitter jag 20 cm från några clownfiskar. En av dem är lite stursk och börjar lite 'hotfullt' simma mot mig. Man kan riktigt se hur den försöker visa musklerna, att jag inte ska vara så nära. Sött.

3 muränor och andra vackra fiskar som ... gör det fiskar är bäst på antar jag. Vackert.

Idag har jag lagt på ett kilo vikt och två gånger gått igenom hur jag ska hantera luften i västen vid uppstigningen. Men lik förbaskat flyter jag upp som en kork. Men den här gången var det en av kompisarnas utandningsluft som hjälpte mig väääldigt mycket på traven. Jag får skäll av Milla för att jag inte kollade om jag hade någon under mig. Shit.

Upp på båten, och byta till ny tub. Andra dyket för dagen blir nästan direkt på och det funkar faktiskt bra med uppstigningen den här gången. Jag är lycklig för jag har gjort något som jag tidigt imorse var lite tveksam till om jag skulle klara. Vatten i ögonen, vatten i munnen, tömma regulatorn, tömma masken. Allt det där har jag faktsikt klarat av. De allra flesta förstår inte hur det känns när skräcken sätter i gång och växer i kroppen. Mina barn kan räkna gångerna de har sett mig bada på ena handens fingrar. Men jag har klarat två dyk idag. Och en stor anledning till det är faktiskt våtdräkten, tuberna och fenorna. Jag känner mig inte bekväm med snorkeln och jag känner mig inte bekväm på ytan. Långt ifrån. Men under ytan är det hellt anorlunda.

Det tog oss två timmar en väg att ta oss till dykplatsen. Många tankar han jag tänka. Men på väg hem är jag lugn och tänker tillbaka på vad jag har upplevt. Det här är stort.

Duscha, proviantera vatten, till apoteket för att köpa mirakelmedicinerna jag fick av Ian och tillbaka.

Jag har köpt till två dyk. Det ena för att jag ska avsluta mitt certifikat och så blir det ett bonus dyk.

Jag gillar det här med dykningen men måste erkänna att jag ser fram emot att få upptäcka mitt värdland lite. Ovan vattenytan.

Jo, och så fick jag veta av Felicia, som bor i min lägenhet medan jag är borta, att det har varit inbrott i källarförråden igen. Shit!!!!! Men, tack Felicia för att du hjälper mig, och tack Monika för att du assisterar Felicia om det behövs. love you