23 april

04.00 ringde klockan.

Har alltid svårt att komma i säng kvällen innan jag ska åka. Har jag med mig allt, är allt förberett. Men strax efter 5 gick jag hemifrån, 7 minuter tills 3an skulle komma, hoppar av Kungsportsplatsen, flygbussen kommer direkt. Ett sånt flyt jag har. Självincheckningen funkar bra och ska bara lämna in väskan. 21 kg. Men va .... z@zy.... När jag vägde den hemma stod vågen på 15. Sen var det bara några småsaker som skulle i. Shit, Det här har jag inte varit med om förut. Och inte nog med det, så vill hon väga mitt handbaggage också. Dator, kamera, linser, externa hårddiskar .... bara 10 kg :(  Totalt 31 kilo. Jag betalar och låtsas som .... Det här ska inte förstöra min semester.

Sen flyter det på. Lugnt och fint, tiden går fort, plats 25E. Lite långt bak, men det visar sig vara vid nödutgången. Gott om benutrymme. En söt ung tjej på min högra sida och en mycket överviktig man på min vänstra.

Kent, 51, en man som pratar konstant. Det visar sig att han också ska till El Gouna, också till Arena Inn, också ska dyka. Och nu tänker säkert alla min vänner: tänk att hon skulle behöva åka till Egypten för att träffa en man.

En nyfunnen vän på FB skrev ett inlägg häromdagen: A person with a closed mind should come  with a closed mouth.

Jag har nog sällan hört någon klaga så mycket på ALLT. Flygvärdinnorna, maten, kostnaderna, hur alla bara luras ..... Listan är lång.

Mannen i fråga har alltså åkt till El Gouna för att dyka två veckor. Hemma har han lämnat fru och 3 barn i åldrarna 6-10 år. Han har ett mycket välbetalt arbete som gör att han inte behöver lägga så mycket tid på det så han ägnar sig i stället åt att åka iväg och dyka. Vilket han senast gjorde för 6 veckor sedan.

Men jag håller i mig och hoppas på att vi inte ska behöva ha så mycket med varandra och göra. Men redan när jag ska checka in på hotellet tror personalen att Kent och jag är ett par. Samma sak händer på dykcentret.

Min första känsla är att man inte är så vana vid kvinliga singelresenärer. Jag beställer en sallad på hotellet och de undrar om jag verkligen bara ska ha en. Det är inte ofta jag önskar att jag var man men när jag reser kan jag ibland tänka tanken, undra hur det hade varit. Att få göra allt man vill, när man vill och hur man vill.

Men nog om detta.

Colona divers ska ta hand om mig de närmaste 4 dagarna. Jag har hämtat min bok och fått veta att jag ska läsa kapittel 1-3 till imorgon. 175 sidor. Hepp. Imorgon är det badkläder handduk som gäller. 7 minuters promenad till dykcentret, givakt 08.30 imorgon.

El Gouna, har jag fått veta, är en privat stad. Hallå, det är alltså en person, högst troligt en man, som äger hela staden. Och så har jag tittat på Egyptiska musikvideor. Sappar man vidare får man höra religiösa sånger till bilderna från vackra moskeer. Kontrasterna är stora. Kan tänka mig att det blir svårt när gränserna, för vad som är och inte, inte är givna.


Och så har jag blivit biten av knott liknande varelser på balkongen. Aj! Klockan är halv 9 på kvällen och jag har 100 sidor kvar att läsa.